Det är en solig dag. Vi packar våra påsar med kläder, regnkläder och mat innan vi beger oss ut. Vi tar med en hel del fiskegrejer, jag gillar de rosa på bilden nedanför. Det nappar inte mer än en mini-torsk. Men himlen är helt fantastisk, jag ser ett hjärta av molnen precis där solens strålar syns. Vi får några spöböj och en och en annan gråsej.
Mitt i allt där jag sitter och kopplar av ser jag något stort och mörkt komma upp till ytan. Det är en hälleflundra. Det jag ser framför mig är en 100 kilos hälleflundra. Jag har bara sett bilder på riktigt stora hälleflundror, så det är dessa bilder som dyker upp i mitt huvud. Jag blir rädd. Brorsan utbrister ”TA MITT SPÖ!”. Jag ska alltså ta spöt som han håller i, där hälleflundran sitter på kroken. Jag säger att jag inte vågar, lite hysteriskt. Han lägger istället spöt åt sidan i båten och tar upp ett annat spö. Då vänder hälleflundran tillbaka. Han hade alltså inte på den på kroken, utan skulle försöka locka den med ett annat spö. Jaha, där var den hälleflundran borta på inte ens en halv sekund. Den kanske inte var så stor som jag trodde, men det var i alla fall en livs levande hälleflundra. Första gången jag fick se en i verklighet.
dianasstigar.wordpress.com 